Kanske är det först vid dagen slut,
när tidens timglas rinner ut.
Kanske är det då man får,
en aning om vart vägen går.
Kanske är det först i kvällens ro
man anar att det går en bro
från världen, den man hör och ser
mot något större, något mer.
(Atle Burman)
Tack för alla pratstunder, Lennart, alltid lika trevligt.
Med varmt deltagande.
Ann-Christin på Arvika fordonsmuseum