Ett så tokigt och orättvist slut.
Ända sen vi möttes första gången i andra halvan av 80-talet har vi haft ett starkt band.
Vi upplevde många år och olika erfarenheter i våra karriärer tillsammans.
Många dråpliga saker och många roliga å tokiga likaså.
Sådana man inte tar upp här.
Men vi höll alltid kontakten och dryftade våra problem och erfarenheter.
Om barn, relationer, arbete, bilar och allt som rör livet.
Du fanns alltid där.
Och nu är du plödsligt borta.
En sån förlust för alla i din närvaro.
Tim....Theo....Marlene....och alla oss andra.
Detta gör ont.
Så oerhört ont.
Tomas
Tack för att vi fick vara din vän.
Tomas Larsson
Ulla Björn
En sista hälsning
Vila i frid.