Idag fem år sen. Jag satt på sängkanten hos pappa igår och vi pratade minnen. Vår resa till Wien ligger oss varmt om hjärtat. Du är saknad och pappa längtar efter dej. Lotta & jag kommer med rosor och ett ljus till din plats. Pappa får också en bukett. Du är saknad.
Ett år till. I morse lyssnade jag och boysen på Don Cornell och Hold my hand, er låt, pappas och din. Det var längesen jag lyssande på den nu. Den både ger mig förståelse över en lycklig men svunnen tid. Ibland undrar jag än mer hur man går vidare, att en saknad kan göra så ont.
Idag var vi på din plats alla tre och gjorde fint. Hur man nu kan göra en saknad vacker.
Idag tre år sedan du gick ifrån oss. Vissa dagar är svårare än andra och jag förstår att det är så det kommer att vara. Vi satte röda rosor i vasen på din plats idag och vi såg
"Den bästa av mödrar ". Det var din film .och det kändes väldigt gott att få dela den med pappa.
Din födelsedag.
Åh Gud, vad jag saknar dej!!!
Valborg. Idag 65 år sen Arvika blev så mycket rikare, när du flyttade hit.
Hjärtat räcker inte till, älskade mamma.
Gertruddagen. En solig dag och det sista ljuset för den här säsongen, i lyktan. är tänt. Med en blandning av pappas humor om honom och Gary Cooper och saknaden av dig, har vi sett Gary Cooper filmen "Sheriffen" och haft namnsdagsfika. Vi försöker så gott vi kan.
Idag är det två år sen vi gav dig den finaste begravningen, precis som du skulle ha. Det är en solig marsdag idag och Hugos 9-årsdag.
Det är tur det.
Ännu en födelsedag. Vi har haft en lugn och fin eftermiddag med pappa och Du har naturligtvis varit närvarande med ditt väsen. På din plats ligger den röda rosen som jag gav dig, vackert på den vita snötäckta stenen. och ljuset i lyktan glimrade. Älskade, älskade mamma.
Så många känslostormar mellan hopp och förtvivlan i den veckan mellan
29 januari. - 6 februari som jag kallar för ödesveckan.
Den som började med att pappa kom på sjukhuset och att hans dagar var räknade.
Men han kom hem och du tog hans plats på sjukhuset.
Det var istället dina dagar som var räknade och ödesveckan slutade med att du inte fanns kvar. Det är två år sen nu. Två år har gått sen det som jag aldrig kommer att förstå.
Älskade, älskade mamma.
Det är två år sen du somnade in, jag var inte där den stunden och det finns en tomhet i mig därför.
Inget farväl,
inga medvetna ord.
Så fort och tyst
gick du bort från vår jord.
Här går vi i rester
ur din svunna värld.
Bland tankar och minnen
som färgat din härd.
Allt som du älskat
oss bilder nu ger.
Du talar och skrattar.
Vi minns dig och ser.
Så är det din födelsedag igen. Rosor vid din plats, där solen lyser, likt alla dina tidigare födelsedagar. Dagar som denna är särskilt svår och idag orkade inte pappa följa med oss. Älskade, älskade mamma. Vad är det som väntar oss härnäst
Jag är så mammasjuk!
Idag 17 mars är det Gertruddagen. Jag tänder det sista ljuset vid din plats,
innan vi ska ta bort gransris och lykta till helgen. Snödropparna som vi tog från Hagen och planterade i fjol, har börjat komma fram.
Ett år sen idag den 8 mars, samma dag som Hugo fyller år och idag blir han 8 år.
Det är söndag idag och i fredags var vi till din plats på kyrkogården. Ett år sen då vi hade din begravning. Allt är så märkligt och främmande. Jag är till din plats minst en gång i veckan och har så varit i ett år nu. Jag går dit för att jag vill och har behovet. Och ändå så finns du bredvid min sida hela tiden. Och jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.
Min 60-årsdag.
Älskade mamma vad jag saknar DEJ!
När mammor dör,
då förlorar man
ett av vädersträcken.
Då förlorar man
Vartannat andetag:
då förlorar man en glänta.
När mammor dör
växer det sly överallt.
Göran Tunström
Idag den 6 februari är det ett år sedan. Sorgen bleknar men saknaden växer
Tisdag natt på väg mot onsdag morgon 6 februari 2019 är en av de märkligaste och finaste nätter som jag har varit med om. De två ligger tätt intill varandra och håller varandra i handen. När den enas hand glider ur den andres, letar den upp handen på nytt. Så ligger de en hel natt, tätt intill varann. Jag spelar "Hold my hand" med Don Cornell på mobilen. Det är deras låt. Den som de lyssnade på, när de var unga och nyförälskade.. Och jag försöker att förstå vad det är som jag är med om. .Älskade mamma och pappa.
Om några dagar är det ett år sen som vi miste Dig. Det är nu som en svart vecka. Pappa blev inlagd på tisdag och kom hem som igår fredag. Du blev inlagd idag och fick ta hans plats bokstavligen, på samma avdelning, på samma rum och i samma säng. Inte visste vi då att du var så sjuk som du var och att dina dagar var räknade. Du kom att bli mamma men som vi inte kände igen. Det är ju Den som Du var som vi saknar och Den vi aldrig glömmer. Älskade, älskade mamma.
Ett nytt år.
Den första julen är förbi. Midnattsmässa och julotta och fin musik med Koppången bland annat, Texten av Mattias Pérez får rama in tankarna idag . Vi lyssnade till sången på Ingesunds julkonsert Lotta & jag.
Minnenas jul
Jul, strålande jul, tid att samlas nu
Tid att samla kraft, och minnas allt vi haft
Tid att finna ro, men också våga tro
Våga tro på liv, efter våran tid.
Saknaden är stor, den i oss alltid bor
Saknaden vi bär, av de som ej finns här
De som från oss gått, till andra sidan nått
Vi söker efter svar, och önskar de fanns kvar.
Men minnena finns här, av de vi håller kär
Julen ger oss tid, att minnas dem med frid
Julen ger oss mod, att värna det vi tror
Julen ger oss kraft, att minnas allt vi haft.
Jul, strålande jul
Jul, strålande jul
Jul, minnenas jul
Jul, minnenas jul
Jul, våran jul
Jul, våran jul
Tid att samlas nu.
Tid att samlas nu.
Första advent och vi sjunger Bereden väg. Det är så vackert i kyrkan och roligt att sjunga adventspsalmerna. Och hur många gånger har vi inte gjort det, mest i Långseruds kyrka, men även Mikaelikyrkan och ifjol var vi i Trefaldighetskyrkan. Vi pratar om dej och människor du känt både i stort och smått minns dej som den varma och bland de snälla. Någon berättar då var du var omtalad för att du kunde dricka kaffe på kvällen. Någon visar kort på dej, den alltid vackra. Nu lyser det istället vackert vid Din plats på kyrkogården. Rosorna är också vackra, fast de har frusit. Vi går mot kyla och förhoppningsvis får vi även mera snö som lyser upp och vi fortsätter att prata om dej, gråter, minns och ler. Adventsljuset, det första, lyser och värmer.
Ikväll har jag varit och lyssnat på sjöngsång på Ingesund och med Arvika Stadsmusikkår som spelade marchmusik, som du tyckte så mycket om. Vi lyssnade tillsammans, även i kväll.
Alla helgonsdag och ljuständning i kyrkan för dig.
Höstmörkret blir starkare och det första ljuset är tänt hos Dig.
Den finaste bland änglar.
Så har vi kommit fram till Mârten. En helg som för mig har många minnen från tidig barndom bland annat med besök på tivoliplatsen för att få fribiljetter till karusellerna, tack vare farfar. Och ännu längre tillbaka med barnflickor som tog oss med till tältet med diverse uppträdanden och där det fanns lättklädda kvinnor. I omsorgen över hur vi hade reagerat, blev ni i alla fall lugnade över det enda jag hade att kommentera var, att en som hade en pärla i ”magepipen". Episoden med ”Kösskarusellen” som blev en klassiker. Kålsoppan hos farmor och massa annat. Vi ska fortsätta att göra din kålsoppa med kålkorven och samlas kring den, fast i lite mindre skala. Men Du är närvarande. Sist men inte minst har vi funnit kortet på dig och pappa på er första mârten. Lyckliga. Hej på mârten mor!
Idag blev Du mamma för 55 år sen. Och idag är det min första födelsedag utan dig, älskade mor.
Jag passade på att byta min profilbild på FB idag. Ett svartvit foto på dig i din fina mockajacka.
Saknar och älskar dig
Idag sju månader och Hagenstenen blev graverad och kom på plats.. En mycket regnig dag men som också gav mycket värme och tacksamhet över att det blev så fint En vacker plats för den vackraste.
Din födelsedag 24 augusti var en vacker lördag på Hagen. Vi gjorde den helt i din anda och som du skulle ha tyckt om och det var som om du var närvarande ändå. Minnet av dagen du skulle ha fyllt 90 år kommer vi alltid att bära med oss. Och vi tackade mormor och morfar med rosor på deras grav för att vi fick dig, älskade mamma.
Dagar, veckor och månader kommer och går. Människor jag möter pratar om Dej och minns med glädje och värme och jag instämmer tårögd och tackar för orden och kramen.
Mors dag har passerat, midsommar och idag pappas födelsedag. Nu är sommaren som vackrast. och alla dessa dagar som vi ska lära oss att leva och förstå. Jag tog också min examen, fast jag inte riktigt begriper hur det gick till. Åh, älskade vackraste mamma vad jag saknar Dej!
Vi står vid en märklig bro
Och en kär vän
har vandrat där över
Vi ber, genom tårar,
om krafter och ro
Det är nu vad vi alla behöver
Då hörs över bron
Hennes lugna röst:
"Nu vet jag allt klart, jag ser
Ta emot mina krafter
i Er sorg, de ger tröst
jag behöver dem inte mer"
Vid urnsättningen 24 maj i liljekonvaljernas tid.
Det var Valborg 1956 som du flyttade till Arvika och det var Karl-Axel och Evert som körde Dej hit. Vi har haft fest och firat denna dag att Arvika blev så mycket rikare, tack vare att du kom. Idag blir det annorlunda men vi ska vårda minnet som tidigare, både i Arvika och på Hagen.
Saknaden saknar ord.
Den första storhelgen, påsk är snart över.
Minnet ska vårda vad livet ägde.
Saknaden visa vad döden tog.
Gertruddagen 17 mars.
För vad är egentligen döden
Egentligen inget märkvärdigt.
Jag har bara gått in i nästa rum.
Jag är fortfarande jag och du är du!
Vad vi var för varandra tidigare är vi fortfarande
för varandra.
Tilltala mig med mitt vanliga namn.
Tala till mig på samma sätt
som du alltid gjort.
Förändra inte din röst.
Gör den inte extra högtidlig
eller fylld av sorg.
Skratta åt samma saker
som vi brukade skratta åt.
Låt mitt namn höra till vardagslivet,
som det alltid gjort.
Uttala det i lätt ton
Utan spår av någon skugga.
Livet är likadant som det alltid har varit.
Dess betydelse har inte förändrats,
det fortsätter oupphörligt.
Varför skulle jag vara borta för att du inte kan
se mig
Jag väntar på under en tid, någonstans
mycket nära dig, alldeles runt hörnet. Var lugn,
allt är i sin ordning.
Johan Büser
Psalm 730, orden som Klas avslutade minnesstunden i sockenstugan
för mamma.
Må din väg gå dig till mötes
och må vinden vara din vän
och må solen värma din kind
och må regnet vattna själens jord
och tills vi möts igen må Gud hålla,
hålla dig i sin hand.
Tack vid mammas minnesstund 8 mars 2019
Det här är ett tacktal som jag aldrig kunde föreställa mig att hålla.
Normalt sett hade jag frågat mamma om det blir bra om jag säger så eller skriver så.
Men idag är vi istället samlade här för att minnas henne.
Den vackraste.
Vi är tacksamma att mamma inte behövde bli liggande, utan hon fick ett värdigt slut med oss samlade runt henne.
Det sista jag sa till mamma var att hon skulle släppa taget, att vi låter dig gå nu.
Men mister Dig, det gör vi aldrig.
Nej, hur kan man mista det vackraste
Men det är svårt för oss som är kvar
men ni hjälper oss på många sätt, att vi kan ta oss igenom detta.
Tack för att ni kom idag.
" Det fanns för oss alla ett rum i Ditt hjärta
För alla utav oss Du gjorde Ditt allt.
Du deltog med oss i vår glädje och smärta
Tack kära Gertrud, tack för allt"
Okänd
Idag tänder vi ljusen för Dig.
Vi har en tung dag framför oss men vi ska ge Dig den finaste begravning som Du kan få. Du är värd endast det bästa.
Ditt fina minne finns alltid kvar.
Kära Gertrud ❤️ I över 25 år fick jag ta del av Ditt långa liv här på jorden och på fredag ska jag följa Dig på Din sista resa ❤️ Jag VET att vi ska ses igen ❤️ Jag ska hålla mitt löfte till dig ❤️
Timmar har blivit dagar och veckor som nu har gått över till månad.
En månad i sorg och saknad.
Älskade, vackraste mamma.
Får ja vare litte go
Idag är dagen då Du gav mej livet.
Det är min första födelsedag, då Du inte är med.
Du sa att Du skulle finnas med mej när jag är ute och Du skulle finnas med mej när jag är inne.
Jag vill tro det. Men nu är det svårt.
Jag har gått sönder utan Dej mamma, min bästa vän.
Du har alltid funnits med mej. Du har delat min glädje och Du har delat min sorg. Du har alltid stått bakom min rygg. Alltid. Du har som i dikten ”Fotspår i sanden” burit mej genom det svåra i livet. Nu har jag tappat fotfästet och kämpar för att ta mej fram, ibland timme för timme. Vad jag ska lära mej av detta förstår jag inte än. Det enda jag begriper just nu är att jag har gått sönder.
"Nobody can do for little children what grandparents do. Grandparents sort of sprinkle stardust over the lives of little children."
-Alex Haley
Plötsligt slocknar en låga
som värmt och som givit allt.
Ett ljus blåstes ut och hastigt
känns allt så isande kallt
Någonting brister stilla
en röst och en sång dör ut.
Och strax förnimmer man tydligt
att ingenting är som förut.
Bo Setterlind
Mamma!