Ulla Smedberg Dixon

När Ulla gick ur tiden plockade vi en bukett vitsippor och satte på Lindsbergsgraven för att minnas hennes ljusa minne. Vi tror att det är en av hennes favoritblommor.

Se molnen de fara med blåsten förbi - dit ingen vet. Men furan står kvar och susar om rötternas hemlighet. Våra drömmar de glida som molnen, men det sjunger en hemlighetsfull och stark melodi djupt inifrån våra själar om jord och mull. Det tonar i blod och hjärtan ur evigheten en sång, det ropar långt bort genom seklen från släkten som levde en gång. Det spelar ur säden på åkern och kyrkogårdens jord, det klingar ur psalmer och vaggviselåt och folkvisans vemodsackord. I felornas klang och när dansen i midsommarnatten går det når oss ur tidernas gömslen långt bort från månghundrade år. I själva tystnaden sjunger det kring grånade gårdar, i stilla rum, det strålar från döda föremål som ett livets mysterium. ... - Carl Hesselgren - Vila i Frid älskade Ulla. Kram till er från oss!