Linda min fina vän️
Vi har känt varandra länge. Minns så väl dagen då vi första gången träffades. Det var i tennishallen och vi var 12 år. Redan där och då kunde jag känna att du var en härlig, godhjärtad och helt fantastiskt rolig vän. Vår vänskap har funnits sedan dess.
Linda min vän️
Med dig var det alltid nära till skratt. Vi kunde prata länge och vi skrattade så där innerligt och hysteriskt, och tiden bara flög iväg. Så var det alltid med dig! Och du var alltid lätt att prata med. Du lyssnade, du gav mig vägledning när jag behövde och du har varit stöttande i svåra tider. Du var alltid ärlig och tydlig med vad du tyckte och tänkte. Det är så jag sett på dig, det är så jag minns dig.
Linda min vän️
Vi hade ibland distans till varandra men vi visste alltid att vi fanns där och vi hittade alltid tillbaka. Det kunde dröja mellan tillfällena vi sågs, men när vi väl träffades kändes det alltid som igår.
Linda min vän️
För mig var du omtänksam, varm och givmild, men samtidigt var du skör med en orolig själ. Du satte alltid alla andra i första rummet, ibland på bekostnad av dig själv. Du såg till att andra skulle må gott och trivas.
Linda min vän️
I februari då du och jag träffades för sista gången, sträckte jag fram en hand till dig. Det efter att du, till viss del, berättade hur du mådde. En hand som du visade ödmjukhet för. Tyvärr gled handen undan och du valde en annan väg, en väg som jag nu förstått att du funderat länge på.
Linda min vän️
Hoppas att du nu funnit ro där du är. Saknar dig min fina älskade vän️ Vila i frid️
Linda
Hugo och Carl