Vi står vid havet. Det ligger ett skepp vid kajen.
Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen och skeppet ger sig ut på den blå oceanen. Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder.
Vi står och ser på när det glider iväg ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten. Just då hör vi någon vid vår sida säga: "Nu har det lämnat oss."
Lämnat oss för vad? Bara försvunnit ur synhåll för oss. Det är allt.
Skeppet är lika vacker och välbyggd som när det lämnade stranden.
Det att skeppet blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som vi ser det.
Just när rösten vid vår sida säger att skeppet har lämnat oss, finns det någon på en annan strand som ser det dyka upp vid horisonten och en annan röst ropar:
"Här kommer skeppet ”!
Till alla kära jag lämnat kvar.
Var inte ledsna. Jag har det bra.
Minns mig med glädje tala om mig ibland,
röster hörs bra från Strand till Strand♥️