Ella Falkevik

Ella er blitt et minne om en umistelig del av vårt Värmland.

Generationer kommer och generationer går, det här är slutet på en berättelse, en berättelse som är en del av en följetång. Ella är min mormor och jag tänkte ta det här tillfället i akt och hålla ett tal om henne till hennes barn-barns-barn. I vår släkt som i många andras så har vi en tradition av att hålla minnet av våra förfäder levande genom att ge våra barn namn efter dem. Så det här talet vänder sig till er Ellas barn-barns-barn, för att övertyga er om att vi behöver några Ella i framtiden när ni ska namnge era barn i nästa generation! Så Liv, Nora, Elisa, Ruth, Lukas, Saga, Tuva och Alva, så lyssna nu, de här orden är till er! Ellas historia slutar här, och som när en läst slut en lång och väldigt bra bok så känner en saknad och en tomhet. Hon föddes i 13:e oktober 1932 i gamla Nystuga i Furtan mellan Arvika och Edane, hennes pappa Henfrid fick komma in från vedbacken och assistera barnmorskan när Astrid födde Ella. Det här var en annan tid, en tid när det inte fanns så många valmöjligheter, om en skulle förutspå Ellas framtid så var det nog att bli piga och om hon hade tur, att gifta sig och bli bondfru. Men så blev det inte, som 7-åring frågade en tant i Vikne om Ella kunde klippa hennes hår, en kan tycka att det var en liten fråga men för Ella så öppnades dörren till en helt ny värld. Att bli frisörska, och så blev det. Den lilla flickan från Furtan, dotter till en dagsverks dräng och ett butiksbiträde hittade sin passion och målmedvetet gjorde det till sin karriär, som slutade med att hon drev sin egen salong i mer än 60 år. Som 32-åring (1954), flyttade Ella, Gunnar, Kåre, Astrid och Henfrid in i ett nybyggt Nystuga, ett Nystuga som nu var en en modern gård med två lägenheter. För dom var gården ett palats. Innan de flyttade till Nystuga så bodde de fyra vuxna och lille Kåre som bara var 1 år, i ett rum med kokvrå ovanpå Koopera i Furtan. Så att flytta till ett eget hus med så mycket plats måste ha varit storslaget. Att dela gård med sina föräldrar var om jag med ett modernt perspektiv tittar tillbaka på det, ett genidrag av Ella och Gunnar, det gjorde att de kunde följa sin andra passion. På en tid då de flesta knappt lämnade sin socken, kunde Ella och Gunnar resa och se världen. Något som de gjorde väldigt mycket. Det finns många fler berättelser att berätta om Ella, en kan t.ex. prata om hur hon på 40-50-talet gjorde det många andra kvinnor gjorde långt senare, en kan också prata om hur hon tog hand om sin mamma när hon var på livets höst och hur hennes dotter gjorde samma sak för Ella. En kan också prata om hur otroligt stark hon var och hur hennes framtidstro var orubblig. Mary berättade för mig att Ella hade sin sista kund tre veckor innan hennes bortgång och hur hon på ren reflex bokade in ett återbesök som vanligt sex veckor fram. Nyfikenhet var något som drev Ella och för mig var hon en stor förebild och min nyfikenhet och äventyrslust är något jag har ärvt från henne! /Björn Falkevik 2022-06-16

Tack Ella för dansen! Vila i frid!

Jag träffade dig här i Torsby, Du utstrålade så fin glädje och styrka som jag bär med mig, och som jag ofta tänker på. Tack Ella🌹 och Sov i ro!🕯

Tack Ella för alla trevliga danser vi hade inom folkdansen. Vila i frid.

Tack, Ella, för mångårig vänskap och för fina besök i din damfrisering. Det första på 60-talet i 'Stens-huset' och det sista den 13 aug 2021..Tack för goda och trevliga middagar i Nystuga och i stugan vid Värmelns strand med våra familjer och goda vänner. Tack för gemensamma bilturer till olika restauranger runt om i Värmland. Tack för att du funnits. Vila i frid bredvid Gunnar.